Domaren är utan appell (the judge is without appeal)

Så proffsigt tänkte jag börja veckans blogg. Har nämligen varit på domarkonferens och trimmats ytterligare i bedömningens svåra konst. Nu är det nämligen dags att börja den långa och förmodligen mödosamma vägen att få alla oss domare att döma någorlunda lika. För det gör vi tydligen inte. Vi sticker ut lite här och var. Åt båda håll. Vilket självklart inte är bra.

Det finns en regelbok att följa och därutöver har vi ett antal ytterligare anvisningar. Anvisningar som vi själva skall kunna leta fram på SBK:s hemsida. De domare som är nitiska gör naturligtvis det. Finessen med internet är ju att man genom sökord snabbt kan finna det som man behöver veta. Men långt ifrån alla domare bryr sig. Tyvärr. De behöver ju inte. Domaren är utan appell.

Vi hade besök av representant från centrala  tävlingssektorn denna vackra vinterdag. Hans uppgift är numera att resa runt på domarkonferenser och försöka ena kåren. Vilket inte kan vara så lätt på många håll. De som bäst behöver deltaga på dessa utbildningar, kommer naturligtvis inte. De är svåra att nå. Som tävlande möter du dem hela tiden. För ute på tävlingarna kommer de och dömer. Vet faktiskt inte varför. Det kan ju i alla fall inte vara för pengarna. 250 kr för en heldag plus reseersättning. Inget man blir rik på precis.

Domarkonferenser i Skaraborg har en tradition att vara mycket givande. Så även denna. Välarrangerad och effektiv. Och alla vi 20 domare som var där var engagerade hela tiden. Fastän vi inte var speciellt pålästa, var det ingen som inte tog sin uppgift på allvar utan ställde snällt upp på två led och provdömde fem hundar i fem moment vardera. Och provhundarna var ett bra urval med olika svagheter och fördelar. Alltså sattes vi på prov ordentligt.

                                          Bedömning av moment framförgående.
Själv tog jag min uppgift på största allvar, ställde mig för mig själv och dömde precis som jag skulle ha gjort i skarpt läge. Skulle bli mycket intressant att se hur jag stod i förhållande till de övriga och till vårt tillresta "facit", en referensdomare från södra Sverige. För första gången var vi inte anonyma, utan protokollen var märkta med våra namn, vilka sedan lades in i ett dataprogram tillsammans med de filmade hundarna. Ingen chans att komma undan, alltså.

Efter bedömningarna följde utvärderingar och diskussioner. För alla som undrar, kan jag meddela att Skaraborgs domare hållen en jämn och bra linje. Några avvikelser fanns givetvis men inget graverande. Nu är det bara att hoppas att alla fortsätter så och inte faller tillbaka till några ytterligheter och egna påfund. Domaren är ju tyvärr utan appell, vilket betyder att man inte kan protestera mot ett satt betyg. Det är bara domaren själv som kan ändra ett betyg, om han inser att han gjort ett graverande misstag. Vilket jag aldrig har upplevt någon göra.
Tekniska fadäser däremot går utmärkt att protestera mot.

Så tack hela tävlingssektorn för denna väl genomförda konferens!

Efter domarkonferensen åkte jag direkt på uppvaktning av en tjej från min förra sökgrupp. Vilket kalas, säger jag bara. Hon hade hyrt Gif-stugan i Gudhem, där vi först minglade i trädgården med grillad korv och tilltugg. Sedan bjöds det på tårta och kaffe i den uppvärmda stugan och därefter; det bästa av allt – varmt bad i trätunna ute i naturen. Måste bara få visa festföremålet på väg dit och i tunnan.

Cigarren fick följa med ner i baljan

Träffade många av mina tidigare sökkamrater där, så en bättre avslutning på en fin dag kan jag inte tänka mig.

Tack Annika, hoppas resten av kvällen/natten var lika bra. Du måste ha massor av vänner det förstår man av det vällfyllda presentbordet.