Barmarksträning och Vi-festival

Japp, så var sökträningen igång. På bar mark denna gång. Hundarna fick springa på grön mossa, något som de inte gjort på ett halvår. Och hej vad det gick undan. Ute på 60-70 meter på 5 sekunder i snitt. Det var träning det. Vi var sju som tränade och alla var glada och duktiga. Härligt, nu känns det som att våren är på G. Förresten inledde vi vårsäsongen med sökmöte hemma hos mig i onsdags. Fredrika hade kokat en god thaisoppa och jag själv fixade lite gott till kaffet och så pratade vi sökträning en hel kväll. Vi är nu sju ordinarie ekipage i vår sökgrupp, vilket är alldeles lagom om de flesta kommer. Men för att gardera oss för alltför få vid träningstillfällena, kommer vi att plocka in en hund ytterligare plus att vi har några reserver, som vi kan ringa in med kort varsel. Så förspänt har vi det! Vi är en populär grupp, men så har vi varit ganska framgångsrika också. Kan inte låta bli att visa en bild på våra underbara hundar en varm dag i somras.

Längst fram ligger boxern Lisa, Olliver, golden, (elitklass), Texas, collie (lägre klass)
Bakre raden sitter Storm, schäfer (elitklass), Tulo, tollare, (elitklass)
och Wilma, labrador (högre klass)

Ett annat vårtecken är ju Melodifestivalen, som sänds varje lördagkväll, först i sex veckor för att få fram det svenska bidraget. Sedan skall det sändas varje dag under ett antal veckor för att presentera alla andra länders bidrag för att slutligen kulminera i den stora finalen, där världens mest konstiga musik har en tendens att vinna framskjutna platser. Så har det varit ett antal år nu. Vi har helt enkelt inte samma smak i det nya Europa och därför kan man inte tävla i musik. Att de aldrig fattar! Omröstningen skall vi inte ens nämna.
Att denna musiktävling kan få ta så stor plats är en gåta. Men tydligen placerar sig många framför sin tv-apparat på lördagkvällarna och besvärar sig med att rösta, det är tydligt det. Själv satt jag i protest framför datorn i lördags kväll, när första programmet sändes, och jobbade med en kurs i inDesign. Fann detta mer spännande, men pausade naturligtvis vid ett tillfälle, för att fika med övrig familj, bänkad framför tv:n och gissa vad jag fick se då. En rappande karl som tog sig på snoppen stup i kvarten. Vad i hela friden är detta? Är det så man fiskar röster? Lite småfulla svenskar i tv-soffan kanske tilltalas av detta, vad vet jag. Själv tyckte jag det bara var frånstötande och tittade inte mera på tävlingen. Får fundera ut ett bra sätt att komma undan i fortsättningen också. En sak undrar jag dock; vart tog alla bra artister vägen? Varför är inte de med och tävlar. Kanske tycker de som jag – att Vi-festivalen (som mitt fyraåriga barnbarn kallar det) är blaha blaha.

Nu retade jag säkerligen upp ett antal bloggvänner, men hav tålamod – ni kan säkert ge igen på något sätt. Kan inte hjälpa att jag gillar Håkan Hellström-typ och jag ger mig sjutton på att han skulle kunna ta hem segern till Sverige hur lätt som helst med vilken som helst av hans låtar.