Tenor går i skola nu. I en allmänlydnadskurs, fortsättning. Han fick gå direkt in i fortsättningskursen, eftersom jag insisterade på att han verkligen klarar detta. Instruktören ringde mig två gånger för att förvissa sig om att han verkligen var mogen. Han var ju bara 9 månader gammal, de andra kursdeltagarna låg runt 2 år.
Nu sattes det lite krav på oss. Vi fick helt enkelt inte misslyckas. Vad jag visste, var att vi skulle klara all typ av lydnadsuppvisning, men resten....
Och det var just därför jag ville gå just den kursen. Att uppföra sig mot andra hundar och människor, där låg problemet. Tenor har en bra läromästare här hemma, som aldrig riktigt har förstått varför man inte skall göra utfall mot en och annan hund och även mot bilar emellanåt. Och fastän jag varit helt medveten om detta och bestämt mig för att låta valpen få en annan styrning, har jag misslyckats. Det är bara att erkänna. Hundar lär sig hellre av varann än av oss människor. Säkert är det många av er som nickar nu....
Det är därför det är så viktigt att förstå varför man, så ofta det går, skall separera sina hundar. Låta valpen ensam få vara med och skaffa egna erfarenheter, inte bara stå bakom den äldre och låta denne lösa alla problem. Men i vardagen kan det vara problematiskt och då tänker jag förstås på alla rastrundor där det är mest praktiskt att ha med båda.
I vår kurs går sammanlagt 10 hundar av olika storlekar och raser. De allra flesta känner varann sedan tidigare kurser men några är helt nya, däribland vi. Våra instruktörer är båda gamla rutinerade, 80 plussare. Jo, det är sant, båda är över 80 år. De går med var sin käpp ibland oss deltagare. Och detta gillar jag skarpt. Jag tycker om den gamla skolan, där man sätter lite krav på oss förare och på hundarna. Dessa två damer har, förutom sin enorma kunskap om hundar, även anammat allt nytt som de tyckt vara värt att ta till sig. Vilket betyder att vi INTE går omkring och rycker i några koppel, INTE är orättvisa och hårda mot våra hundar men vi gör många övningar som man gjorde förr. Och det passar oss.
Vi har en lugn grupp, där alla hundarna redan lärt sig koppla av. Vi har tysta hundar och vi har hundar som gör det mesta rätt från början. Och vi får mycket beröm och vi får läxor att träna på till nästa kurstillfälle. Och jag tror inte jag skulle våga komma tillbaka utan att kunna läxan.
Redan fungerar min hund exemplariskt bland andra hundar, när han är ensam (kanske jag skall tillägga). Och jag har inte hört ett ord ytterligare om att han är för ung för kursen. Tvärtom. Det är nästan alltid just Tenor som får visa det färdiga momentet, när vi talar lydnad. Vet inte om det är för att försöka få ner mig på jorden. Jag är nämligen ganska kaxig när det gäller Tenors förmåga att lära sig nya saker. Lydnadsettans alla moment kan han. Nästan perfekt. Nu skall vi bara befästa allting och skapa trygghet sedan går vi nog ut och stämmer av på nån tävling eller två. :)
 |
| Tenor visar sitt snygga avlämnande vid apportering. |
