Ödmjukhet befriar

I dag känner jag mig lite orolig och tillbakadragen. Är rädd. Rädd för att inte göra eller säga rätt saker. Har mött några nära vänner som inte mått så bra de sista dagarna. Tänk så skör man kan bli, och så lätt man kan bli sårad. Det räcker att en annan person säger fel saker. Eller skriver för den delen.

I och med sms och mailens intåg, vill jag nog påstå att vi kommunicerar till 80 procent med de två verktygen. Vilket har genererat miljoner feltolkningar och missförstånd. Själv tycker jag dessutom att det borde finnas en ångerknapp, innan meddelandena går iväg. Så att man får tänka efter en gång till, att meddelandet inte kan misstolkas. Är rädd att jag sårat en viss person nämligen, bara genom att försöka skämta via sms. Efteråt ser jag ju att det kan tolkas fel. Trots att jag skickade med en smilie. 

Här har jag en uppgift; att lära mig kommunicera i sociala medier.


Min vardag nu för tiden är jag mycket nöjd med. Att bli väckt av en galen tupp är historia numera. Nu sover vi tills ljuset kommer med dagen. Och varje dag inleds med en ordentlig promenad med hundarna. Därefter frukost och morgonsoffa för mig, innan jag tar mig an dagens arbetspass. Är nämligen noga med att strukturera upp mina dagar, så har jag koll på att jag hinner med allt som borde göras. Och jag är ganska nöjd. Det är rent och fint hemma och jag får jobba med det jag gillar allra mest; skriva och layouta. I dagsläget är det inDesign som gäller, skiljer sig ganska mycket från Quark Express, så det blir till att träna ordentligt, innan jag tar mig an vårens stora projekt, SM-katalogen.

Fler och fler bitar faller på plats vad det gäller SM-et. Ett coverband spelar dansmusik på banketten och har vi tur, kommer en stor artist och uppträder. Men allt sådant är väldigt mycket hemligt ännu.

I morgon skall jag träffa marknadschefen vid Sommarland och skriva kontrakt på SM-campingen. Som nu har fullbokade husvagnsplatser. Finns bara stugor och tältplatser kvar. Och det är bara januari ännu...

Sedan på kvällen blir det festligt värre. Då skall ett stort gäng från brukshundklubben gå på föreläsning med Fredrik Steen i den aula som jag en gång träffade min man. På ett skutt. Fast det är väl ingen av dagens ungdomar som någonsin hört det ordet. Skutt. Så kallades nämligen våra skoldanser. Höjdpunkterna en gång i månaden. Skall bli jättekul och se om jag känner igen mig i lokalerna. Innan föreläsningen skall vi gå ut och äta god mat på en av stadens krogar. Det blir en bra start på frågestunden i aulan skulle jag tro. Tillsammans är vi starka.

På lördag är det stor domar- tävlingskonferens om de nya lydnads- bruksreglerna och det finns det säkert mycket att tycka om, så räkna med att nästa veckas blogg kommer att ventilera och vända på regeltolkningar.

Skönt att få avrunda med sökträning på söndag med riktigt goa vänner. Är så glad för detta sökgäng som nu besitter så mycket kunskap är så positiva till alla hundars framsteg.

Här är det Tenor som fått hjälp med vindövningar av Emilie,
Marie (ursäkta grenen framför ansiktet)
och Carina Swartling.

Stora planer och stora öron

Tiden rullar på, halva januari har gått och jag bara njuter. Varje dag är min egen, och jag måste erkänna att det är helt ok.
Fast inte ligger jag på latsidan längre. När jag väl kom igång, fick jag sådan inspiration att jag strukturerat upp min vardag, så att det känns som vilket jobb som helst. Och allra roligast nu är förberedelserna inför hund-SM i sommar. Allt runtomkring som måste fungera är en ren utmaning varje dag.

För närvarande är det underhållning och musik på festligheterna som har högsta prioritet, så halva dagarna går åt att lyssna på youtube-klipp och cd-skivor för att hitta det allra bästa.
Nästa projekt är att skapa en helsidesannons till Brukshunden. Eftersom jag tidigare bara jobbat i Quark Express vid redigering, måste jag nu snabbt komma in i inDesign. Det är inte bara att växla över vill jag lova. De kortkommandon som gäller i Quarken stämmer inte alls i inDesign. Så det är ett svärande och pustande emellanåt. Resultatet kommer i Brukshunden nr 2 i slutet av mars.

I mitten av mars trycker VGT årets stora turistbilaga i 80.000 ex. Lagom till Turistmässan i Göteborg och därefter kommer den att ligga på alla turistbyråer och andra platser runt om i Skaraborg som besöks av många i sommar. Till den har jag precis skrivit färdigt en artikel om vårt SM och glädjande nog kunde jag även presentera två skaraborgska ekipage, som vi med stor sannolikhet kan heja på under SM-dagarna. Så läs gärna om detta när turistbilagan kommer i era brevlådor.

Lille Tenor som nu är sju månader, börjar bli vuxen. Det märker man genom att han tar för sig mer och mer och blir allt mer okoncentrerad. Som exempel kan jag nämna maten. Helt plötslig börjar han låta och försöker stjäla från de andra hundarna. Vi har haft Zaga här några dagar och till och med henne fick han att flytta på sig, så att han kunde sno. Så där har matte en uppgift. Likaså börjar han försiktigt lyfta på benet när han skall kissa, med påföljden att han kissar på ena frambenet. Det är inte lätt att bli stor.

Stora är däremot hans öron. Snygga långa öron som hänger ända ner till hakan. Kolla här:

Undrar om han kommer att växa i dem någonsin? Skulle kanske hetat Dumbo?
Nåja hans bror Tix blev bästa valp, BIM och fick 1:a med HP vid utställningen My Dog i Göteborg nyligen. Och de är ganska lika så det är kanske inte så farligt med stora öron. Förresten bryr vi oss inte. För mig är han den finaste som finns. Och utställningsmerit behöver vi inte för att bli sökchampion. För det är nämligen målet.

Nu har Tenor tränat sök över en månad och det är fantastiskt så mycket han redan har lärt sig. Han går säkert i vind och har ett stort figurantintresse. Vad mer kan man begära av en sju månaders valp? Tur att jag har underbara sökkamrater, som stoppar framfarten. Vi skall ta  det lugnt och sakta växa in i uppgiften att bli en säker sökhund. Kanske skall hålla samma tempo med iväxandet som med öronen?

Årets happening för Tenor och hans kennelkamrater börjar ta form. Sommarens läger kommer att hållas i Kosta som förut, men en vecka tidigare, nämligen vecka 31. Så nu börjar jakten på en husvagn. Vi vill nämligen inte investera i en egen, utan försöker hyra. Så är det någon här som vet någon som hyr ut, så hojta till. Vi betalar samma hyra som man får betala på husvagnsfirmorna.

Min bästa tid är nu ...

Nu har det gått en tid sedan jag blev helledig alla dagar. Fri att själv bestämma över min tid. All tid är egentid. Love it!

Visserligen har det varit en massa helger och vad det innebär för en husmor, men vad sjutton – det har bara varit trevligt. Massor av mat i huset och massor av gäster, både två- och fyrbenta.

I dag är det trettondedagsafton och vardagen börjar komma ikapp mig. Har redan lagt mig till med nya vanor, som att sova lite längre på morgnarna till exempel. Tidigare brukade jag kolla någon timma på morgon-tv, precis så länge att jag hann se två nyhetsuppläsningar. Numera är jag glad om jag hinner se den sista innan de slutar sända morgon-tv....

Tenor har hunnit bli drygt ett halvår gammal och det märks att han är mer och mer mottaglig för inlärning. Hittills har det gått väldigt lätt och fort att lära honom nya saker. Det är bara att hoppas på att det fortsätter så.

Att komma fort när matte ropar har Tenor tagit som vana.
Tack för det!

Söket till exempel, där fattade han direkt att det lönade sig att använda vinden för att hitta roliga lekkamrater i skogen. Och han gillar alla lika mycket, killar som tjejer. Spelar ingen roll, bara han får något att äta eller allra helst en skinkost-tub att suga på tills matte kommer ut och hämtar honom.

Hittills har vi bara tränat i motvind, så nu börjar det bli dags att även testa andra vindar. Avstånden varierar vi hela tiden, och hittills har han tagit raka vägen ut.

Nyårsafton förresten, startade vi med att träna diskrimineringsövningar på klubben. Nästan hela gruppen var där och hundarna fick förutom lådträningen, också träna upplet av föremål.  Även här visade Tenor att han förstod direkt och hämtade in två föremål åt mig. Visserligen har jag inga krav på snygga avlämningar ännu så länge, är bara så innerligt tacksam för att allt hittills gått så lätt för oss. Men bistrare tider väntar, det blir jag påmind om hela tiden av mina kamrater. Så jag är beredd, men att få lägga grunderna med så mycket positiv förstärkning är jag minsann inte bortskämd med.

Gunbritt och Ulrica lägger upp en träningsplan.

Så här glad är Carina Swartling över att få
ligga i en låda på nyårsaftonens förmiddag. :)

Mitt nästa projekt i söksammanhang blir att försöka få till en grupp, som kan träna dagtid. Skulle vara enastående kul att kunna träna två gånger i veckan. Är nämligen lite av en träningsnarkoman, så mycket tid kommer att ägnas åt hundarna. Kanske till och med jättemycket tid, eftersom jag ev. kommer att lämna mitt uppdrag som tävlingsansvarig i klubben. Vi har nämligen ett förbud av löptikar på vår stora appellplan som verkar vara
svårt att följa. Det räcker tydligen inte att löptikar har en annan plan att träna på, de skall helst vara överallt.

Sådana signaler har nämligen nått mig i dag och känner jag att jag inte kan garantera justa tävlingar på den klubb jag representerar, kan jag självfallet inte vara kvar som tävlingsansvarig.

Förutom hundarna, räknar jag med att snarast också komma igång med mitt företag i skrivarbranschen. Måste nämligen skriva av mig med jämna mellanrum, som ni kanske förstått.

Min fritid ägnar jag helst åt dessa två.
Tenor och Tulo Abrahamsson.

Nästa vecka händer det en hel del för vår del, så kanske blir det snart en ny berättelse från skrivarhörnan.