Jag fick ett brev...

Tänk att ett brev kan betyda så mycket. Jag fick ett sådant av dotterdotter Lydia, 5, i förra veckan. Lydia har varit hos sin farmor i Luleå tillsammans med sin pappa Stefan över jul och nyår. Eftersom det är mycket packning för dem ändå, bestämde vi att alla hennes julklappar från vår sida skulle finnas på hennes rum, när hon kom hem igen.

Lydia har många gånger (faktiskt varje gång vi talats vid) förvissat sig om att vi verkligen skickat med hennes mamma alla julklapparna hem. Just nu sitter hon på tåget tillbaka till Göteborg och i morgon blir en stor stund för henne med att öppna alla sina paket.

Men det var brevet som jag blev så fascinerad av. Jag har tagit en bild av de två lapparna, en med text som hon skrivit själv. Skulle tro att pappa Stefan skrivit en förlaga, som hon skrivit av, men ändå. Bilden däremot är absolut hennes egen skapelse. Titta gärna på detaljerna! Där står mormor (större avtecknad) med sina armar sträckta mot Lydia och båda med putande munnar och båda i klänningar. Kram och puss - så slutar brevet och det är också vad hon försökt illustrera. Tänk att en femåring kan rita så bra!

Teckningen, brevet, ett pärlarmband och en enkrona var brevets innehåll och alltihop sitter nu inom glas och ram på mormors vägg. Skall sparas för all framtid.

Annars har det inte hänt så mycket. Jul, nyår och trettondehelgen har passerat med mycket ledigt för min del. Har passat på att ta ut klämdagar och lite semester för att kurera både mig och min hund. Tulo behövde lång tid att komma i form efter sin sjukhusvistelse. Har är ju dessutom äldre, rent ut sagt gammal, 10 år om en månad.

På julafton miste han en syster, Trålla, som somnade in i sin bädd, utan några symptom på sjukdom. Det måste varit barmhärtigt för henne men säkerligen jättetufft för matte Klara. Tur att det finns ännu en hund i familjen, som kan lindra sorgearbetet något.

Trålla hade tävlat agility och lydnad och var, liksom Tulo, en mycket pigg och alert hund.

Nu finns bara tre hundar kvar i Tessies valpkull, den kull som blev grunden till tollarlinjen hos Krokasmedens kennel.

Vi har mycket snö även i Lidköping, vilket gör att hundträning är praktiskt taget omöjligt. Bara små korta pass på någon skottad parkering har det blivit. Sökträningen ligger helt i träda. Har gjort några små försök att samla gruppen, men det verkar vara omöjligt med tanke på snömassorna i skogarna. Det får väl bli som det blir, när vi kommer i gång i igen.