Tankar i höstmörkret

Varje årstid har sin tjusning, hösten har säkert sin också, fast det är svårt att hitta den. Enda positiva hittills är väl i så fall värmen, så vi slipper få en alltför lång vinter med en massa snö. Det räcker med den vi brukar få på andra sidan årsskiftet. Kanske skall påminna er lite;

Tenor är snart fem månader och håller som bäst på att byta ut sina tänder. Det har vi väntat på, nu kanske det blir lite färre bitmärken på våra armar. Man glömmer mellan varje valp hur vassa de är och inte blir man påmind heller. Vet inte varför folk inte beklagar sig mer än vad de gör. Kanske vill de inte erkänna att just deras valp är precis lika vidrig som alla andra vad det gäller sylvassa valptänder.

Annars fortsätter träningen av denne lilla unghund och jag måste erkänna att han är väldigt trevlig och lättlärd. Spåret är numera inga problem och då talar vi förstås om enklare unghundsspår. I mina gömmor hittade jag en spårsele som jag fått av Emilie, modell mindre, som passar perfekt. Så numera spårar lilleman klädd som en "stor" hund;

SM-planeringen går vidare som planerat. Det finns fortfarande lite att jobba på men inget som oroar. Vi har utökat ledningsgruppen med distriktets ordförande Håkan Säll, vilket säkert kommer att märkas i det fortsatta arbetet. Känn dig välkommen, Jan-Olof!

På jobbet är det bara 15 arbetsdagar kvar, sedan går jag över i annan verksamhet. Helt skött hemifrån och i eget företag. Detta ser jag fram emot jättemycket. Kommer att jobba med marknadsföring och frilansjournalistik. Men bara så mycket som jag själv bestämmer. Resten kommer att ägnas min familj och mina hundar. Så privilegierad är jag och det tycker jag faktiskt jag är värd efter ett helt yrkesverksamt arbetsliv. Ett uppskattat arbetsliv, om man får tro det gåvobrev jag fick av min arbetsgivare i går vid en personaldag för fortbildning på Axevalla travrestaurang.

Blommor, diplom för lång och trogen tjänst och ett presentkort hos guldsmeden i Skara
är väl en ok avslutning på mina 26 år hos Västgöta Tidningar i Skara

På tal om fortbildning, var det en mycket intressant föreläsning om sociala medier och ungas medievanor som vi fick lyssna till på Axevalla. Där fick jag bekräftat att det aldrig är för sent att lära sig något nytt, tvärtom. Vår komplicerade hjärna vill inget hellre än att lära  nytt hela tiden. Och det är faktiskt så allvarligt, att använder vi inte våra hjärnceller för att lära, så dör de och försvinner. Och motsatsen betyder att vi får fler och fler hjärnceller att använda på bästa sätt.

Ett exempel på bestående inlärning skall ni få att fundera på; knäpp era händer och är ni flera i rummet kan gärna allihopa göra så. Tänk sedan efter vilken tumme som ni har överst, höger eller vänster. Kolla de andra nu, ni har säkert olika tummar längst upp och detta beror på hjärnan som lärt in sig på just personens tumme. Försök sedan knäppa händerna på motsatt vis, alltså "fel" tumme längst upp. Hur känns det? Fel, eller hur? Fastän det inte borde vara någon skillnad, men så fungerar våra hjärnor. De hjälper oss att bestämma hur vi skall göra, utifrån hur vi gjort tidigare.

Och vad har då detta med inlärning att göra? Jo, efter ett tag kommer det inte spela någon roll vilken tumme som är överst, du kan lära dig något nytt. Hela livet, så länge du lever.

Så alla ni som ännu inte har anammat Facebook, logga på redan i dag. Ni kommer att upptäcka en helt ny värld. Och ett nytt sätt att kommunicera med massor av vänner.

Avslutar med en bild på mitt tredje barnbarn, Sandra och Roys Elliot, två år, som just upptäckt hur man kan få biljardkulorna att falla i rätt hål. En ny lärdom som hans lilla hjärna lägger på minnet tills nästa gång han ser ett biljardbord.

En koncentrerad Elliot Lundgren spelar biljard i Vinninga Folkets hus.
Ett ställe han gärna återvänder till. Och då kommer han att minnas hur man bäst får ner kloten i hålen.