lördag 5 maj 2012

Ställa sin hund, för vem?

Har jobbat på en utställning i dag. Som parkeringsvakt. Det är nog det närmaste en hundutställning jag lär komma. Har liksom aldrig förstått tjusningen med hundutställningar. Inte nog med att hundarna inte ser ut som hundar ska. De är borstade och fixade och färgade och har haft tyngder i öronen i flera månader för att inte se ut som dom egentligen gör.
Domaren ja, den kan jag mera förstå. Tittar man på en utställningsdomares arvoden och jämför med oss bruksprovsdomare, så är det nästan så man skäms. Vi säljer ut oss för en femhundring för en hel dags slit, en summa som utställningsdomaren kammar hem på en timme. Plus reseersättning plus traktamente. Och fasen vet om dom inte är livegna dessutom. Det utställande folket accepterar i alla fall vilka kommentarer som helst.
Ta min vän med sin vackra hund idag, som domaren skickade i väg med kommentaren - för låååååång. Samme hund är ställd flera gånger och ingen annan domare har upptäckt detta tidigare. Det var ju synd, för då hade min vän kunnat spara på den utgiften i dag. För jag ger mig tusan på att nästa gång han ställer sin snygga jycke, så är den perfekt, eller kanske rent av för kort. Så vilka kriterier har utställningsdomaren att gå efter? Inte är det måttbandet i alla fall.  Annat är det för oss, går en hund upp på platsen så finns det ett maxbetyg och inte är den diskad för det. Såvida den inte flyger på en annan hund förstås.

Medan jag ändå kritiskt granskar utställningsfolket, kan jag inte låta bli att förundra mig över den matten som låter sin stora bernersennenhund sätta sig och bajsa i en parkeringsruta några meter ifrån mig och sedan bara fortsätta marschen mot utställningshallen. Hade fullt upp med lite virriga chaufförer just då, så jag hade inte tid att springa efter henne. Annars hade hon fått en påse av mig, fått plocka upp allt bajset och lägga den i därför avsedd korg några meter bort och som hon ändå passerade.... Förresten hade vi sex städvagnar på plats som hade fullt upp med att torka kiss och bajs efter hundar som gjorde sina behov inne i hallen. Så det tyckte hundarna tydligen inte alls var konstigt. Att kissa där dom stod. Har svårt att tro att någon av mina hundar skulle klara av att göra sin behov inomhus. Dom skulle nog protestera väldigt högljutt om ingen släppte ut dom så de kunde sätta sig utomhus.

För att återgå till hundarna. De kan ju inte ens få gå in i hallen själva, dom körs in i små burar. Undrar om dom någonsin får trampa på en gräsmatta och springa runt i gruset så det ryker? Det är synd om många djur, vill nästan kalla det djurplågeri. Och det kan inte vara för någon annans skull än för mattes eller husses fåfänga. Det kan rimligtvis inte vara ett "normalt" hundliv de lever.

Det var bara några intryck jag fått i dag, säkert är många väldigt glada över sina vackra hundar, och det skall dom vara också. Förutsatt att de låter hundarna göra något annat också, något som hundar ska få göra. Få springa lösa i skogen, få spåra ibland och kanske träffa andra glada hundar som dom kan leka med. Och många sådana hundar finns också i utställningsringarna, men då är det oftast för att få sin utställningsmerit för att kunna kvittera ut ett bruksprovschampionat. Och kanske användas i avel och då skall de så klart inte avvika från rasstandarden alltför mycket.

Men det är inte den sidan av utställning som jag reagerat mot i dag. Det är en helt annan historia och den finns det säkert anledning att återkomma till.