söndag 24 april 2011

Snigelpost, djursjukvård och oförståeligt dödande

Även om det inte händer någonting vad gäller träning och tävlande för egen del, händer det desto mera runt omkring mig. Mina träningskamrater håller ställningarna och tränar för fullt medan jag tittar på och i bästa fall slänger mig ner som figurant och matar deras hundar med korv och drar i någon kulig leksak åt dom. Det var vad jag gjorde på långfredagen, när Emilie gästtränade hos oss och fick några goda råd inför den fortsatta sökträningen med Frost. Inte nog med att han är en superduktig spårhund, nu kommer han snart att göra en sökkarriär också. Det bästa av allt var att hon bjöd på uppflyttningstårta. Gott fikabröd gillar vårt lilla sökgäng. Tack Emilie!

På påskafton kom brevbäraren med minst sagt oväntad post. Ett julkort från min mans moster och morbror från Vara. Trodde först det var ett kort som något barn ritat till mig på skoj, men nej, det var ett julkort som levererades på påskafton. Nu förstår jag innebörden av ordet snigelpost. Kolla så vackert, men oj, vad det kändes fel att bära hem detta på självaste påskafton. 


Nu finns det äntligen hopp om Tulos operation. Vid ett telefonsamtal med Håkan Ekesbo, kom vi överens om att han fortsätter behandlingen av Tulo och opererar på den nya klinik han öppnar här i Lidköping. Där skall finnas möjlighet att utföra avancerad kirurgi, så Tulo står nu på väntelista hos honom. Första prognosen är satt till någon gång under maj månad. Allt hänger på när den nya kliniken (Blå Stjärnans tidigare filial) är färdigrenoverad. Skulle inte förvåna mig om allt blir försenat på grund av Blå Stjärnans strul med sina inventarier bara. Under tiden får Tulo lite lavemang i sin mage varje dag, så att han inte skall bli hård i magen och behöva krysta alltför mycket.

På tal om Blå Stjärnan, så blir jag uppriktigt arg bara jag hör namnet. Inte nog med att de försatte Skaras djursjukhus i konkurs och lät den stackars konkursförvaltaren jobba i över en månad med olika alternativa lösningar för att djursjukhuset skulle kunna drivas vidare. Till slut återstod en seriös köpare, Annette Skoog, som hade planer på att återanställa personalen, köpa eller hyra alla inventarier av stiftelsen Blå Stjärnan och driva sjukhuset med vinst - enligt alla kalkyler hon och hennes jurister tagit fram. Då, helt plötsligt, meddelar Blå Stjärnan att man öppnar en ny dygnet runt-öppen klinik i Skara, och låter två iskalla individer ställa upp sig för fotografering framför kommunkontoret i Skara. Dessa meddelar att de tillsammans med kommunen letar lämpliga lokaler. Är dom inte riktigt kloka i sina huvuden? Varken Blå Stjärnans representanter eller kommunfolket de förhandlar med. Jag är så upprörd att jag knappt hittar tangenterna på datorn nu.

Här fanns en seriös köpare som hade seriösa planer på att driva djursjukhuset vidare, men som inte fick köpa så mycket som en sax av konkursboet. Nu håller man på och monterar ner all utrustning inklusive alla tunga röntgenbord och operationsutrustning, bara för att flytta någon annanstans. Det förstår ju vem som helst att det inte går att driva två djursjukhus i lilla Skara plus ett stort antal små kliniker, som nu har öppnats runt om i länet i konkursens spår. Där finns också alla duktiga veterinärer, som inte orkade eller stod ut hos Blå Stjärnan.

Nej, min uppmaning till alla smådjursägare är: bojkotta Blå Stjärnans alla mottagningar! Så här uppför man sig inte. Det gagnar inte någon och allra minst oss djurägare.

Jag kommer att avsluta denna min blogg med den mest tragiska händelsen som kom till min vetskap under veckan - och jag kommer att utlämna en person med avsikt - bara för att varna alla jag kan för denna människa.  En människa som borde svartlistas och aldrig mera få ta ansvar för ett djur.

Tulo hade en bror, Kompis, som bara blev sex år. Han avlivades för att han var alltför jobbig enligt ägaren. Ändå hade han följande meriter:  "HD AD UA, MH, uppflyttad till högreklass spår, uppflyttad till lydnadsklass 3". 


Inte så dåligt, eller hur?

Men Kompis matte klagade och klagade på alla brister hos Kompis, tills hon till slut lyckades få en ny hund, Dumle, av uppfödaren. Denne Dumle har jag tränat tillsammans med och han var verkligen en trevlig hund och enligt matte helt suverän. Fram till för 14 dagar sedan. Då råkade Dumle dra efter vilt och var borta i några timmar. I stället för att koncentrera sig på att träna bort detta (helt naturliga) beteende, valde kvinnan att direkt avliva hunden. Hos vem eller hur vet vi inte. Krokasmedens Dumle blev bara fyra år.

För två år sedan köpte samma kvinna ytterligare en tollare från Krokasmeden, Ferrari, till sin dotter. Enligt dotterns blogg var hon så glad över sin hund och de lyckades så bra i sin träning. Men modern hade andra planer. Ferrari skulle bli en diabeteshund. Hur mycket tid och träning hon gav honom förtäljer inte historien, men diabetesprovet klarade inte Ferrari. Det blev hans död. Ferrari blev bara tre år. Undrar hur denna tonårsdotter tog ett sådant besked?

Först efter att dessa hundar avlivats, ringde kvinnan kenneln och berättade att de var döda. De hade verkligen kunnat få leva båda två i dag, eftersom Krokasmeden hade köpt tillbaka båda och placerat om dem, vilket de tidigare alltid gjort med de hundar som inte fungerat i sina nya hem.

Här skulle jag önska en svartlista, där vi kunde föra upp alla dessa hundmördare, så att de inte kan göra så mot flera hundar. Jag ger mig katten på att denna människa snart står där med en annan ras, som inte heller får blir mer än några år gammal.


Tråkigt slut, men nu hoppas vi på många trevliga saker nästa vecka som jag kan berätta för er i stället.


Kram från Tulo och mig i vitsippehagen!

tisdag 19 april 2011

... och gladast av alla är mamma

                          Emilie och elithunden Frost med välförtjänt buckla i munnen

Mycket hund är det i vår familj. Och mycket träning såklart. Och träning ger färdighet, det visade mellandotter Emilie prov på i helgen. Sjunde starten i högre klass gav utdelning.
Frost är numera en elithund, till allas vår stora glädje. Det är nämligen Emilies första hund i elitklass. Nu är det bara alla certen, championatet och SM-starterna kvar.  :)

Annars rullar det på i Furuhäll. Tulo går fortfarande och väntar på operation. Tiden är framflyttad, eftersom jag väldigt ogärna vill byta veterinär nu efter alla turer. Det gäller bara att hålla hans mage i bra form och motionera så där lagom, så går det bra att vänta. Har pratat med Håkan Ekesbo och han kommer att operera Tulo så snart den nya kliniken fått in all utrustning. Att det blir under maj månad var han ganska säker på.

Någon ny valp blev det ju inte efter tänkt föräldrapar, men nu verkar det komma en ny chans. Tulos systerdotter Flying Izzi är parad med charmtrollet Anton och om det nu resulterar i valpar, så kommer de i juni med leverans mitten av augusti. Ganska perfekt, eftersom jag har semester då. Så här rart poserar de tillsammans:
                                             Flying Izzi till vänster och Anton längst fram.


Att få en liten nytändning på klubbarbete var heller inte så dumt. Nästan hela vår styrelse byttes ut, vilket betyder att det är nytt i alla hörn. Full fart framåt med andra ord. Förutom  att vi plussar på vårt tävlingsprogram, bokar vi föreläsare på löpande band. Närmast på tur står Jörgen Thynell, som kommer den 5 juni. Alla klubbmedlemmar får deltaga utan kostnad och här räknar vi kallt med fullproppad stuga. Kanske måste flytta hela arrangemanget utomhus, men det är ju nästan mitt i sommaren, så det bör väl funka. Och köket har lovat laga mat till dem alla. Klippor kan man kalla  dessa tjejer.

Men först har vi en söktävling som skall genomföras. Sex elithundar och två lägre. Denna tävling skulle vi har deltagit i, Tulo och jag, men nu får jag döma den i stället. Det får duga så länge.

I dag var en tråkig dag. Har varit på min systersons begravning och det är verkligen jobbigt när någon man känner och som dessutom inte är så värst gammal måste lämna oss. Fy så jobbigt det var. Det måste varit hemskt för min syster (hans mamma) att gå på sin sons begravning.

I morgon blir en bättre dag. Då kommer Emilie, Anders och elithunden Frost på besök några dagar. Kan slå vad som att de vill åka till klubben några vändor och träna på elitmomenten och det kan jag ju tänka mig att ställa upp på. Och på långfredagen kommer de att gästträna i vårt sökgäng. Frost är nämligen snart klar för start i lägre klass sök också. Vem vet - det kanske blir uppflyttningstårta då. Det gillar vi i vår lilla grupp.

Glad Påsk på er allihopa.

söndag 10 april 2011

Vår på riktigt

Börjar med min blommande kruka på farstukvisten denna gång. Tänkte komma i god stämning på en gång. Det händer saker som är bra nämligen:

1)  Djursjukhuset i Skara är sålt till en 37-årig legitimerad veterinär från Örebro, Annette Skoog. Annette sitter i flera styrelser och har ett förflutet i läkemedelsindustrin stod det i pressmeddelandet i går kväll. Jag följer detta med största spänning, eftersom  min hund snart  måste opereras och min yttersta vilja att detta skall ske i Skara och helst av veterinär Ekesbo. 

I dag valde vi att ansluta till sökträningen och det gick riktigt bra. Förutom ett par sittningar förstås, men eftersom alla vet varför Tulo måste breaka lite då och då och har fullt överseende med oss är det guld värt med överseende träningskamrater. En av dem är Carina Swartling med sin Musse:



Det var också i dag det gick upp för mig vem denna kvinna egentligen är som köpt hela djursjukhuset. Förutom att hon måste vara stenrik är hon också hund/tävlingsmänniska.
Det visar sig att det är Lidköpings BHKs förre ordförande, som tävlade med sina kelpies. Nu börjar jag gilla läget på allvar.

I morgon tar jag mig i kragen och ringer upp veterinär Ekesbo och diskuterar Tulos framtid med honom. leende  Det känns rätt i tiden, liksom.

2) Emilie har tävlat högre spår igen. För sjuttioelfte gången, som hon själv tycker. Och det gick riktigt bra - fullt på spår och spårupptag och hyfsat upplet. Och när endast platsen återstod av lydnaden, krävdes det en tia för uppflyttningspoäng. Då väljer Frost att inte lägga sig förrän på tredje kommandot. Han förstod nog inte vad han ställde till med i nerverna på många av oss just då. Där rök den chansen, men som goda förlorare, spottar de i tassnäven och återkommer med rapport nästa söndag från en annan västgötsk stad med högre klass spår på schemat.

3) Kursinskrivning på klubben. Tävlingslydnaden, där jag skall vara behjälplig, hade inträdesprov i dag och det var skojigt. Elva hundar av de mest skilda slag kämpade på riktigt bra. Alla blev antagna och nu väntar en intensiv kurs med målet att starta lydnadsklass 1 vid vår kvällstävling den 17 juni.

Avslutar med lite förtids-påskstämning. Fick hjälp av Alicia att klä påskriset i år.


Välkommen våren önskar
Tulo (i fönstret bakom riset) och jag.
I dag var det 18 grader varmt i Lidköping.

torsdag 7 april 2011

Omtumlande vecka

Veckan som just passerat har varit omtumlande på många sätt. Det blev ingen operation för Tulo, eftersom veterinären som skulle operera stoppades för vidare arbete då hans garantilön i konkursboet slog i taket. Djursjukhusets vidare öde har numera blivit som en lång och utdragen följetong. Den stackars personalen har fått information varje vecka och varje gång har de fått några dagars ytterligare frist. Jag har besökt dem lite då och då, dels för att kolla väntelistan där Tulo står upptagen för operation och dels för att köpa hem mera id-foder, eftersom det är den enda mat jag ger min hund numera. Det gäller att hålla hans mage i precis lagom form, så att maten lätt passerar bråcket men samtidigt stimulerar hans analsäckar, så att jag inte måste hålla på och tömma dem manuellt hela tiden. Det är mycket att ta hänsyn till med en icke helt frisk hund.

Pigg är han däremot. Så till den milda grad, att vi fortsätter vara med på sökträningarna och vi går några skick varje gång, allt för att hålla humöret uppe. Det blir några rastpauser ibland mellan skicken, men det får man ta och har man förstående sökkompisar blir detta inte något problem.

Någon ny valp blev det heller inte som planerat. Men vem vet, det kanske kommer en liten Tenor ändå till slut. Tulos "lillebror" - som skall lära sig allt bra han kan. Vet inte hur jag skall kunna gripa in så att även resten inte snappas upp av den lille. Det blir en tuff uppgift för mig.

Jag har bestämt mig för att bli hemmavarande på heltid från och med årsskiftet, vilket jag verkligen ser fram emot. Tänk att varje dag kan användas på bästa sätt för att bara göra allt som man önskar. Och känns det motigt någon dag, kan man bara sova vidare. Och tänk att kunna träna hund en liten stund varje dag - vilken lyx!

Nu blir det väl ingen direkt mjukstart för mig, eftersom jag har SM-jobb hela våren. Det lär nog ta sin del av min tid skulle jag tro. Men skönt skall det i alla fall bli.