Nya regler med förbättringar för hundsporten

Nu har SBKs nyheter i regelrevideringen kommit. Det mesta är bra. Man har faktiskt tänkt på hundens utveckling och anpassat svårighetsstegringen till en mera naturlig nivå för hundarna. Det blir inte så stora steg mellan klasserna i lydnad bland annat. "Inkallning med stå" först i trean och med "stå och ligg" i elitklass. Man har också anpassat koffecienterna så att de bättre stämmer överens med svårighetsgraden i momenten.

Det jag som domare uppskattar allra mest är betydelsen av hundens uppträdande i gruppmomenten, främst platsliggningen. Alla hundar som går upp på platsen utan att ha blivit provocerade SKALL rapporteras. Bra. Nu kanske förarna väljer att avstå detta moment tills platsen är säker. Alltför många domare har hittills valt att vänta för länge innan de ingripit och många hundförare har haft ett digert jobb med att återfå tryggheten hos sin hund efter ett gruppslagsmål. För min egen del tog det ett halvår att få Tulo lugn igen efter ett oprovocerat påhopp vid platsen i högre klass. Detta påhopp slutade med blodig hals och rädsla för liggandet lång tid framöver. Och vad jag förstått senare, blev inte denna mallehane rapporterad av arrangerande klubb, vilket skulle ha gjorts enligt de bestämmelser som finns och som alla SBK-funktionärer bör kunna. Och detta är katastrof. Vad händer med en hund som ser sig som segrare i ett slagsmål? Tuffare tag nästa påhopp förmodligen.

Här har vi alla ett ansvar – att se till att hundarna verkligen rapporteras. Utan att för den skull anses som mindre trevliga. Skulle uppskatta om fler av mina kollegor och övriga funktionärer på klubbarna vågade säga ifrån lite oftare. Då skulle sporten kunna hållas en aning renare än vad som nu sker. Men jag själv kan i alla fall räkna mig som rakryggad, som anmälde ett missförhållande i Skaraborgsdistriktet i somras och som har fått ordentlig effekt. Nu passar man sig noga för "jävsituationer" i detta distrikt. Får se hur länge det håller. Själv kommer jag inte att dra mig för att rapportera in fler fall, om så skulle behövas.

I de nya regelanvisningarna hänvisar SBK i både lydnads- och bruksdelen till "Etisk policy för prov och tävlingar inom Svenska Brukshundklubben". Tack för det, SBK. Det kan sannerligen behövas påminnas om hela tiden.

För att återgå till regelrevideringen ser jag det som positivt att man inför skogspinnar i elitklass spår men att det är förbjudet i övriga klasser. Det är bra att högreklassens upplet återgår till fyra föremål, men att hunden bara behöver apportera in tre. Och det är bra att appellklassen får icke-förarspår.

I lydnadsklasserna är den största förändringen vid platsliggningen. Kortare tider och kortare avstånd till föraren men längre mellan hundarna, 7 i stället för 5 meter. Dolda förare först i trean och dumrutan är utbytt mot ett zäta. Nu kommer det också att krävas auktoriserade tävlingsledare fr.o.m lydnadsklass II.

För er som vill läsa mer om nya regler, kan jag hänvisa till Lidköpings Brukshundklubbs hemsida, där finns länkar på förstasidan, både till bruks- och lydnadsreglerna.
http://www.lidkopingbk.se/

Livet med mina hundar har liksom gått in i någon slags zero. Tulo vilar sig i form och Tenor lär sig alldeles för fort. Vågar inte berätta allt han redan kan, men det är en hel del. OM jag mot förmodan skulle vilja tävla när han är 10 månader gammal, skulle det nog inte bli några problem. Men sådana ambitioner har vi inte, vi tar det lugnt. I morgon skall han få följa med ut i söket och kanske få vinda in en eller två figgar i motvind.

Återkommer med rapport om våra vidare äventyr i skogen.

Tankar i höstmörkret

Varje årstid har sin tjusning, hösten har säkert sin också, fast det är svårt att hitta den. Enda positiva hittills är väl i så fall värmen, så vi slipper få en alltför lång vinter med en massa snö. Det räcker med den vi brukar få på andra sidan årsskiftet. Kanske skall påminna er lite;

Tenor är snart fem månader och håller som bäst på att byta ut sina tänder. Det har vi väntat på, nu kanske det blir lite färre bitmärken på våra armar. Man glömmer mellan varje valp hur vassa de är och inte blir man påmind heller. Vet inte varför folk inte beklagar sig mer än vad de gör. Kanske vill de inte erkänna att just deras valp är precis lika vidrig som alla andra vad det gäller sylvassa valptänder.

Annars fortsätter träningen av denne lilla unghund och jag måste erkänna att han är väldigt trevlig och lättlärd. Spåret är numera inga problem och då talar vi förstås om enklare unghundsspår. I mina gömmor hittade jag en spårsele som jag fått av Emilie, modell mindre, som passar perfekt. Så numera spårar lilleman klädd som en "stor" hund;

SM-planeringen går vidare som planerat. Det finns fortfarande lite att jobba på men inget som oroar. Vi har utökat ledningsgruppen med distriktets ordförande Håkan Säll, vilket säkert kommer att märkas i det fortsatta arbetet. Känn dig välkommen, Jan-Olof!

På jobbet är det bara 15 arbetsdagar kvar, sedan går jag över i annan verksamhet. Helt skött hemifrån och i eget företag. Detta ser jag fram emot jättemycket. Kommer att jobba med marknadsföring och frilansjournalistik. Men bara så mycket som jag själv bestämmer. Resten kommer att ägnas min familj och mina hundar. Så privilegierad är jag och det tycker jag faktiskt jag är värd efter ett helt yrkesverksamt arbetsliv. Ett uppskattat arbetsliv, om man får tro det gåvobrev jag fick av min arbetsgivare i går vid en personaldag för fortbildning på Axevalla travrestaurang.

Blommor, diplom för lång och trogen tjänst och ett presentkort hos guldsmeden i Skara
är väl en ok avslutning på mina 26 år hos Västgöta Tidningar i Skara

På tal om fortbildning, var det en mycket intressant föreläsning om sociala medier och ungas medievanor som vi fick lyssna till på Axevalla. Där fick jag bekräftat att det aldrig är för sent att lära sig något nytt, tvärtom. Vår komplicerade hjärna vill inget hellre än att lära  nytt hela tiden. Och det är faktiskt så allvarligt, att använder vi inte våra hjärnceller för att lära, så dör de och försvinner. Och motsatsen betyder att vi får fler och fler hjärnceller att använda på bästa sätt.

Ett exempel på bestående inlärning skall ni få att fundera på; knäpp era händer och är ni flera i rummet kan gärna allihopa göra så. Tänk sedan efter vilken tumme som ni har överst, höger eller vänster. Kolla de andra nu, ni har säkert olika tummar längst upp och detta beror på hjärnan som lärt in sig på just personens tumme. Försök sedan knäppa händerna på motsatt vis, alltså "fel" tumme längst upp. Hur känns det? Fel, eller hur? Fastän det inte borde vara någon skillnad, men så fungerar våra hjärnor. De hjälper oss att bestämma hur vi skall göra, utifrån hur vi gjort tidigare.

Och vad har då detta med inlärning att göra? Jo, efter ett tag kommer det inte spela någon roll vilken tumme som är överst, du kan lära dig något nytt. Hela livet, så länge du lever.

Så alla ni som ännu inte har anammat Facebook, logga på redan i dag. Ni kommer att upptäcka en helt ny värld. Och ett nytt sätt att kommunicera med massor av vänner.

Avslutar med en bild på mitt tredje barnbarn, Sandra och Roys Elliot, två år, som just upptäckt hur man kan få biljardkulorna att falla i rätt hål. En ny lärdom som hans lilla hjärna lägger på minnet tills nästa gång han ser ett biljardbord.

En koncentrerad Elliot Lundgren spelar biljard i Vinninga Folkets hus.
Ett ställe han gärna återvänder till. Och då kommer han att minnas hur man bäst får ner kloten i hålen.