När tiden stannar upp ett tag

I dag är det fredag och dags för återhämtning. Denna vecka blev lite omtumlande för min del. Fick lite panik när jag förstod att det var allvarligt menat att lägga ned djursjukhuset i Skara, om man inte hittar en snabb lösning. På detta djursjukhus jobbar nämligen den bästa veterinär jag någonsin träffat på, Håkan Ekesbo. Det går inte annat än att tro, lita på och gilla denne lille man, som gör allt han kan för djuren. I 21 år har han lagt massor av tid och engagemang i Skara. Jag hade beställt en tid - just för Håkan - den sista öppetveckan som det såg ut. 9.20 i torsdags morse skulle vi vara där, Tulo och jag.

Redan från väntrummet såg jag Håkan samspråka med en av de sista tappra veterinärerna på avdelningen. Han såg glad ut och gav några väldigt goda och värdefulla råd till en husse med magomlindad tax. Måste erkänna att det såg lite lustigt ut. Precis som på en skämtteckning (förlåt mig husse, om du mot förmodan läser denna blogg).

Att kunna hålla modet uppe och på övertid engagera sig för alla de som behöver honom är en bedrift må jag säga. När jag bekymrat frågar honom om han vet något om sin framtid och jag försöker skämtsamt säga att han kommer väl att ta ledigt ett halvår eller så med sin garantilön, kontrar han med att berätta hur personalen blivit behandlad de senaste åren. En och en halv månads lön är vad han kan räkna med.

Håkan har nämligen massor av semesterdagar kvar att ta ut, så det borde bli en rejäl ledighet. Men tji fick han och många med honom. I sista stund ändrade den förre ägaren villkoren så att semesterdagar inte kan tas ut hur som helst och kontentan blir att många dagar fryser inne.

Det säger allt om denne gode man. Han har ställt upp och jobbat för att andra skall få vara lediga. Säkerligen har han inte haft något emot det, eftersom de sjuka djuren alltid kommer i första hand.

Åter till vårt besök, som för min del var inbokat som uppföljning/rådgivning för Tulo plus att få svar på mina farhågor om att Tulo drabbats av ett tarmbråck (perinealbråck), som inte är så himla vanligt. Det är mest äldre hanar och av rasen schäfer som brukar drabbas. Men det förekommer även bland andra raser. Några retrieverraser är helt förskonade (än så länge), tollaren har dock haft fem fall tidigare år.
Och, Håkan hittade ett sådant bråck direkt, på vänster sida om tarmen, och detta är ett ovillkorligt operationsfall. Så där – där gick luften ur mig totalt. Har inte hämtat mig än. Försöker trösta mig med att det kunde varit värre.

Nu har djursjukhuset fått ytterligare en veckas dispens, vilken är helt fullbokad med operationer för Håkans del. För någon annan veterinär för mig är numera helt uteslutet. Tulo är undersökt av fyra olika veterinärer under senaste halvåret utan att någon av dem upptäckt bråcket. Det går inte att klandra dem, men vi hade sluppit mycket lidande, om vi kanske hade kunnat få bort det i samband med kastrationen.

I en tidningsartikel i dag kan man skönja lite hopp om djursjukhuset ändå. Skara kommun har plötsligt börja förstå vad det innebär för alla arbetstillfällen och därmed skatteintäkter om djursjukhuset försvinner. Så nu hoppas jag av hela mitt hjärta att de får hålla öppet ytterligare en vecka, för då står Tulo på väntelista för operation – av Håkan Ekesbo.