Min bästa tid är nu ...

Nu har det gått en tid sedan jag blev helledig alla dagar. Fri att själv bestämma över min tid. All tid är egentid. Love it!

Visserligen har det varit en massa helger och vad det innebär för en husmor, men vad sjutton – det har bara varit trevligt. Massor av mat i huset och massor av gäster, både två- och fyrbenta.

I dag är det trettondedagsafton och vardagen börjar komma ikapp mig. Har redan lagt mig till med nya vanor, som att sova lite längre på morgnarna till exempel. Tidigare brukade jag kolla någon timma på morgon-tv, precis så länge att jag hann se två nyhetsuppläsningar. Numera är jag glad om jag hinner se den sista innan de slutar sända morgon-tv....

Tenor har hunnit bli drygt ett halvår gammal och det märks att han är mer och mer mottaglig för inlärning. Hittills har det gått väldigt lätt och fort att lära honom nya saker. Det är bara att hoppas på att det fortsätter så.

Att komma fort när matte ropar har Tenor tagit som vana.
Tack för det!

Söket till exempel, där fattade han direkt att det lönade sig att använda vinden för att hitta roliga lekkamrater i skogen. Och han gillar alla lika mycket, killar som tjejer. Spelar ingen roll, bara han får något att äta eller allra helst en skinkost-tub att suga på tills matte kommer ut och hämtar honom.

Hittills har vi bara tränat i motvind, så nu börjar det bli dags att även testa andra vindar. Avstånden varierar vi hela tiden, och hittills har han tagit raka vägen ut.

Nyårsafton förresten, startade vi med att träna diskrimineringsövningar på klubben. Nästan hela gruppen var där och hundarna fick förutom lådträningen, också träna upplet av föremål.  Även här visade Tenor att han förstod direkt och hämtade in två föremål åt mig. Visserligen har jag inga krav på snygga avlämningar ännu så länge, är bara så innerligt tacksam för att allt hittills gått så lätt för oss. Men bistrare tider väntar, det blir jag påmind om hela tiden av mina kamrater. Så jag är beredd, men att få lägga grunderna med så mycket positiv förstärkning är jag minsann inte bortskämd med.

Gunbritt och Ulrica lägger upp en träningsplan.

Så här glad är Carina Swartling över att få
ligga i en låda på nyårsaftonens förmiddag. :)

Mitt nästa projekt i söksammanhang blir att försöka få till en grupp, som kan träna dagtid. Skulle vara enastående kul att kunna träna två gånger i veckan. Är nämligen lite av en träningsnarkoman, så mycket tid kommer att ägnas åt hundarna. Kanske till och med jättemycket tid, eftersom jag ev. kommer att lämna mitt uppdrag som tävlingsansvarig i klubben. Vi har nämligen ett förbud av löptikar på vår stora appellplan som verkar vara
svårt att följa. Det räcker tydligen inte att löptikar har en annan plan att träna på, de skall helst vara överallt.

Sådana signaler har nämligen nått mig i dag och känner jag att jag inte kan garantera justa tävlingar på den klubb jag representerar, kan jag självfallet inte vara kvar som tävlingsansvarig.

Förutom hundarna, räknar jag med att snarast också komma igång med mitt företag i skrivarbranschen. Måste nämligen skriva av mig med jämna mellanrum, som ni kanske förstått.

Min fritid ägnar jag helst åt dessa två.
Tenor och Tulo Abrahamsson.

Nästa vecka händer det en hel del för vår del, så kanske blir det snart en ny berättelse från skrivarhörnan.