Varje dag en ny upptäckt

Med en valp i huset är ingenting sig likt. Numera har vi till exempel rullade trasmattor framför alla kablar och kontakter samt under våra sängar. Allt för att slippa frustationen över att någon teknisk pryl slutar att fungera. Men inte ens rullade trasmattor hjälper alltid....

Ägnade några timmar i Telias telefonkö i förrgår kväll, eftersom våra telefoner slutade ringa och inte kunde vi ringa ut heller. Inget internet hade vi heller. Med nr 68 i kön kl 19.30 en måndagkväll, var jag glad över att ha mobiltelefon med headset, så jag kunde gå omkring och syssla med andra saker under tiden. Exakt 44 minuter senare svarar en mjuk mansröst "Tack för att du väntar". Inte kunde man då starta samtalet med att berätta hur  jobbig denna väntan varit. Jag har varit där förut, nämligen, och då var jag betydligt mer upprörd. Denna gången provade vi lugnt och systematskt alla modem och bredbandsuppkopplingar, men inget fel gick att finna. Vänliga mannen kollade även från sitt håll att alla signaler gick fram och att inget fel fanns inrapporterat från den del av sjöskogen där jag bor.

Nu kommer ett nytt modem med posten om några dagar. Det lovade i alla fall vänliga mannen. Och därmed bode problemet vara löst.

Efter denna ofrivilliga stund i mobilen, fick hundarna äntligen komma i väg på sin kvällspromenad. Väl utanför tomten kollade jag lite fundersamt på en tjock kabel, upphängd i ett träd, men kopplade ändå inte denna kabel till min telefonlinje. Vilket jag borde ha gjort. Det visade sig vara ett gäng elever vid grymnasieutbildning för grävare, som lekt med mastodontmaskinen och lyckats gräva av vår (och cirka 20 hushåll ytterligare) kabel, som hängde i en telefonstolpe högt uppe i luften.
Vad sägs om det? Bra svingat med stora skopan grabbar!

Nu skall detta fel vara inrapporterat och därefter tar det minst åtta dagar för Skanova (så heter telefonbolagens gemensamma entreprenör) att komma ut och laga kabeln.

Tur att jag hade hunnit betala alla räkningar, så här i månadsslutet, men det hade väldigt många av de andra inte hunnit göra. Handledaren till denna lekgrupp lever farligt vill jag lova. Och den lärare som anlitat dessa gratisjobbare har nog också ett och annat att försvara för skolans försäkringsbolag framöver.

Alltså, alla ni som vill nå oss, ring våra mobiler i stället. Internet löser jag genom mobilt bredband så länge och min mail kan jag läsa över webben.

Valpen Tenor  börjar bli stora unghunden nu. Benen är långa och färgen har förändrats. Den vackra vita bläsen är som bortblåst, kvar är bara ett litet vitt nosparti och vit bringa. Svansen har fått en liten plym och här och där sticker det ut lite hårtussar, som skall föreställa "riktig" vinterpäls.

Han lär sig nya saker varje dag. Det mesta lär han sig själv. Som att stjäla mat från den i familjen som inte vaktar sin skål. Även matte. I morse lyckades han få med en hel morgonfralla in i sin bur, snabbt som en iller. Och det undrar jag lite över. Hur i sjutton vet en valp att han kommer att bli fråntagen sitt byte, om han inte springer det fortaste han kan? Han har ju aldrig behövt vakta egen mat eller andra läckerheter. De serveras och så finns de där bara för honom. Hur länge som helst.

Men att tjuvgods snabbt måste gömmas, det måste sitta i generna?

En annan sak som vi måste värna är dörrklockan. Inte ofta vi får besök som ringer på dörrklockan mitt ute i skogen där vi bor. Men det hände häromdagen och som tur var, var bara valpen och husse hemma. En dörrklocka hade denne valp aldrig hört och därmed uteblev skallet. Nu gäller det att försöka bevara detta också. Tänk så behagligt att inte få springa ikapp med en skällande hund, när besökare ringer på dörren.

Annars försöker vi lägga grunder till den framtida träningen. Försöker styra in rätt beteende genom lek. Hittills går det bra.

Tulo tränar på och faktum är att det går jättebra nu när vi inte har några krav på oss. Tänk om han kunde behålla sin spänst till april, då Lidköping har en söktävling och tänk om vi kunde starta då. Det skulle vara väldans trevligt. Även om han är elva år fyllda. Det är vårt mål just nu. Plus att vi tränar lite spår när vi ändå är ute i skogen, ifall vi känner för att försöka ta oss upp i elitklass även där och bli godkända.

Hösten gillar jag så länge det är någorlunda ljust och varmt ute. Dessutom räknar jag ner dagar och månader nu. Efter nyår kommer jag bara att jobba hemifrån, och bara så mycket jag själv väljer att göra.