Bättre och bättre ju äldre man blir

Nu har det gått några veckor med ny valp i huset. Vi börjar anpassa oss. Bitmärkena blir färre och aktiviteterna mer genomtänkta. Värst har det varit för Tulo. Som tur är har vi bestämt att sängar inte är tillåtna för valpar, bara för Tulo. Så där har han en reträttplats när det blir för jobbigt. Valpar har nämligen en tendens att vilja åka snålskjuts hängandes i en vuxen hunds hals-/nackpäls. Och det gör förmodligen lika ont som när mina armar skall användas som bitstock.

Tenor har redan lärt sig lite saker. Han kan sitt och ligg och han gillar att spåra. Än så länge är det mycket korta spår det handlar om, 10-15 meter, jättefärska och med korv i slutet. Och han är snabblärd. Det gäller att inte belöna fel, för just belöningen tycks han lägga på minnet extra noga. Efter varje spår springer han nämligen tillbaka in i skogen och letar upp platsen där slutet (och belöningen) fanns och kollar om det kommit dit någon ny korv. Ibland är det lite svårt att förstå hur hundar tänker. Men det är också det som är utmaningen och tjusningen med att träna hund.

Helgen som var hölls klubbläger på vår klubb. Ett sådant läger som alla kan vara med på och prova på olika saker man kan göra med sin hund. Vår lägerkommitté är bara fantastisk. De tänker verkligen på alla och gör ett schema som passar, så att man kan prova på flera saker om man vill. Marie (med Texas och Missi) och jag hade med oss två intresserade sökaspiranter på lördagsförmiddagen, Matilda och Mirelle. Det blev en riktigt bra förmiddag i skogen, där de nya fick prova två sökpass och vi själva hade chansen att värma upp våra egna hundar inför eftermiddagen, som var vikt åt ordinarie sökgrupp.

Söndagen ägnades också åt sökträning (konstigt nog :), och med dessa två dagar, tror jag nog jag kan glömma Tulos handikapp med sin tröga mage. Han uppträdde som en unghund i sin bästa sökålder och det var nästan rörande att se honom jobba systematiskt i skogen och plocka in sina figuranter.

Men det bästa av allt, lägret inleddes som vanligt med klubbmästerskap i lydnad. Momenten består av en blandning mellan klasserna 1 och 2. Jag drog startnr 10, sist av alla. Det hann bli lite mörkt innan det var dags för oss att visa upp vårt program. Tulo trivdes nog med skymningsljus, för han lyckades göra allting rätt och bra dessutom. Vilken fin hund jag har, nu får vi suga på den karamellen ett helt år. Klubbmästare i lydnad. Skall nog anmäla mig till KM i bruks också, i vår paradgren sök. Nu när hunden ändå tycker det är extra trevligt att tävla.
Avslutar med en bild på prispallen för KM i lydnad:

Fr.v. Linnéa Carlsson med Flingan, som kom tvåa,
Tulo och jag på segerplats
samt Pernilla Johansson med Alice som bronsmedaljörer.