Alltings samband

Funderar ofta över varför allt som sker oftast har ett samband. Varför jag "råkade" träffa just den personen och varför den personen ofta stannar kvar som en vän i mitt liv. Likaså känns många beslut som självklara och som sedan visar sig vara helt rätt tagna. Är det bara tur eller finns det något större som styr oss? Har vi ett öde och har i så fall stjärnorna någon inverkan på oss?

Att jag fick sådana tankar just i kväll var för en futtig liten apps skull. En app till min smarta telefon som heter App sky och som kostar 7 kr med en vetenskap i sig som en hel astronomiforskning. Ta en mörk stjärnklar kväll och rikta din iPhone (eller vad du nu har för smart phone) mot en viss stjärnbild, så talar appen om vad stjärnbilden heter plus alla andra stjärnor/planeter runt omkring också om du vill. Jag förstår att det har med GPS-tekniken att göra, men hur i hela friden kan denna lilla sak i min lilla hand på några sekunder förklara hela himlavalvets stjärnbaner för mig?

Lånade en bild från Google för att förklara hur det kan se ut.

Man behöver inte ens vara intresserad av astrologi för att fascineras av natthimlen. Vi står där och tittar uppåt medan tankarna snurrar kring massor av udda frågor såsom ”finns det liv därute i rymden”, ”var på stjärnhimlen ligger mitt stjärntecken” och ”vad heter den stjärnan”.

Alla frågor kan självklart inte appen, Google SkyMap, svara på (än i alla fall), men den ger faktiskt svar på förvånansvärt många. Riktigt kul att snurra runt och se vilka stjärnor som just nu finns ovanför just mig i detta ögonblick. Man kan även söka fram planeter på stjärnhimlen och få fram information om planeten, avstånd och så vidare.

Med all den kunskap blev jag inte särskilt klokare. Förstår fortfarande ingenting om varför allt tycks vara förutbestämt för oss....

Tar ett kliv rakt in i verkligheten i stället och berättar lite om vad som händer i mitt liv just nu. Förutom allt skrivande som fyller stor tid av min dag, är jag mitt uppe i planeringen av hund-SM i augusti. De tävlande kvalar som bäst för att få en plats i startfältet och domare och skyddsfiguranter är snart uttagna. Mitt nästa stora projekt är att sammanställa en katalog över arrangemanget och annonserna har börjat strömma in. Tänkte varva alla startlistor och annonser med lite artiklar om kringarrangemangen och det första som jag hoppas få göra är ett reportage om det coverband som skall spela på banketten. En kul sammansättning av tre musiker med olika bakgrund och inriktning.
Kanske hittar jag också bland utställarna fler uppslag att skriva om och finns det några önskemål från er som läser detta, så är jag tacksam för förslag.

På tal om kval, i helgen hade Götene sin stora spårtävling i två dagar. Första dagen var jag där som domare och fick se våndan på nära håll, där det fanns tävlande långväga ifrån som hoppades på ett bra resultat för att höja sina kvalresultat. Tyvärr blev det bara en som var riktigt nöjd med sina 609 poäng, och han kom från Stockholm.

Dag två hade jag min mellandotter i startfältet, så då fanns jag med som chaufför och coach. Vi startade dagen med att göra i ordning en ordentlig fikakorg som skulle räcka till långt in på eftermiddagen. Och det hade den gjort, om inte hunden Frost hade fått bestämma. Han var inte på spårhumör, eller så var han på ett sjuhelsikes sådant, för han irrade sig ut ur rutan med betyg 8,75 och sedan bar det av i full fart. 9.19 klockades dom av och kl 10.00 ringde Emilie inifrån spåret och undrade om hon överskridit tiden (35 minuter). Det trodde jag nog - samtidigt som jag hörde Frost ta sin slutapport och därmed rett ut hela spåret. Emilie hade ställt sin GPS och vid närmare granskning visade det sig att hunden gått en sträcka på en halv mil i stället för det utlagda spåret på 1500 meter.... Så tiden blev för lång men pinnarna hade de med sig så det räckte. Detta var första starten i elitklass, så nu är det bara att anmäla till fler tävlingar, för en bra lydnad har de, det visade de vid vår egen fortsättning på LBK. Vi gjorde vår egen avslutning på tävlingen där, eftersom man inte får fortsätta den "riktiga" tävlingen om spåret är underkänt.

Ett härligt ekipage; Insanes Frost
och Emilie Abrahamsson, SBK Göteborg

Ett annat stort projekt som jag jobbar med nu är Krokasmedens årliga sommarläger. I år verkar det slå alla rekord i antalet deltagare. Anmälningarna strömmar in och kanhända är det delvis platsen vi skall vara på som lockar. Ösby Naturbruksgymnasium strax utanför Sala med en förläggning på 55 rum, de flesta med egen toa och dusch samt 25 platser för husvagn med el. Ungefär hälften bokades upp redan första dygnet och då har man ändå fram till mitten av maj på sig att boka plats.

För er som inte känner till de krokiga, kan jag berätta att det är min äldsta dotter Louise och hennes sambo Stefan som driver den uppfödningen med tre raser; malinois, schäfer och tollare. Kenneln har ett stort antal skyddsekipage, inkl. Stefan själv, vilket betyder att de också har välmeriterade valpköpare med stora kunskaper om hundträning. Så denna lägervecka vill man nog inte missa som har en hund därifrån. Avslutar med en bild från min egen Tulo vid förra årets läger i Kosta.

Tulo glad att få sin boll efter väl genomfört sökpass.
Bilden är tagen av sökvännen Johan Lindquist.