Ja, jag vet, det låter som en dålig bortförklaring, men denna gången var det så. Även om inte hela haren serverades, så i alla fall rester han lämnat efter sig. Och det var gott nog, tyckte Tenor.
Hade väl lite på känn att hunden fortfarande är lite omogen och mycket kan hända om något oförutsett inträffar. Och så blev det. Efter halva spåret med en apport och en snygg vinkel avklarad, skuttade det upp en hare framför näsan/nosen på oss och det blev bara för mycket för unghunden. Kunde inte släppa detta, så matte fick ge upp.
Säger som mitt barnbarn Lydia sa till sin mamma efter något liknande med hennes tävling. Bara åka hem och träna mera. Så det så. Nu väntar vi nog till våren och växer till oss lite, innan vi ger oss på´t igen.
Vad som var riktigt trevligt däremot var den räddningshundstävling som klubben genomförde. Många frivilla funktionärer och provledare som tidigare inte sett ett sådant prov, jobbade hela helgen och vad jag förstått har alla varit tacksamma och positiva. Vi fick mycket beröm för våra provområden, som var utomordentligt utslagsgivande. Nu finns önskemål om att Lidköping skall arrangera ett internationellt prov nästa år. Får se vid utvärderingen vad alla inblandade tror om det. Vi är speciellt glada över att ha fått dela ut historiens andra och tredje cert under dessa dagar. Till samma kvinna och hund, Ann.-Marie Melin med sin golden retriever Vassruggens Unja Seljabrekka från Uppland.
Nu väntar en lång och förhoppningsvis inte alltför kall vinter innan hundaktiviteten blir allvar för oss igen.
På lördag åker jag till Örebro för att delta i en konferens om framtidens Svenska Mästerskap i bruks och IPO. Tror vi från Skaraborg har ganska mycket att tillföra den konferensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar