De visar snart sitt rätta jag....

Riktiga vänner är det inte så gott om. Och de man hittar skall man vårda ömt. Ibland tar det tid att hitta de riktigt pålitliga. Det är kanske inte alltid magkänslan man skall gå på, det första intrycket kan vara falskt.

När man blir lite äldre har man sållat bort många vänner under åren. Så också jag. Alla som stjäl kraft och energi åker iväg. Och några har jag fortfarande kvar sedan skolåldern. Dom känner jag och dom kan jag lita på. De är mina vänner för livet.

Det hjälper inte alltid att själv vara en god kamrat. Man kan få en örfil och dansa i golvet fortare än man anar. Och då gäller det att vända andra kinden till och ta ytterligare en smäll.
Jo, så skall man göra, för kanske är det den andra smällen som behövs, för att man skall inse att man inte bör lägga mer omsorg där det ändå inte uppskattas och vänskapen inte var på allvar. Man ville bara hänga på och sola sig i glansen en liten stund.

Så känner jag i kväll. Den senaste tiden har varit en prövotid för några av mina vänner. Så det kommer att bli lite mindre kontakt för somliga i fortsättningen.

Mina värderingar har självklart påverkat mina tre flickor och jag måste säga att jag är en stolt mamma som ser tre starka kvinnor gå med rak rygg genom livet. De känner sitt värde och de är de finaste tjejerna på jorden.

Nog om det som inte var bra, desto bättre är träningen av Tenor. Vi har nu klarat av vår allmänlydnadskurs och siktar in oss på lydnadsklass 1. Momenten är intränade och anmälan är skickad till vår första tävling. Där får vi se om vi lyckas hålla ihop hela programmet, men går hunden som han gjort se senaste veckorna, skall det inte bli några problem.

Och även om vi klantar till det, så kommer jag att berätta om det och jag lovar att inte hitta på några andra bortförklaringar än att vi eventuellt startade för tidigt. Och det kan ju alltid rättas till...

Avslutar med en bild på ömsesidig vänskap ....