Ett djursjukhus kan väl inte bara läggas ned?

Stor bestörtning och sorgesamt att nås av nyheten att Blå Stjärnas djursjukhus i Skara försatts i konkurs. Tulo och jag var där i förra veckan och tömde inflammerade analsäckar, och jag märkte ingenting att personalen skulle vara orolig eller så.
De är fantastiska, alla dessa djursjukvårdare och veterinärer som jobbar på djursjukhuset. Dom värnar verkligen om hundarna men också om oss ägare, som är så frågvisa och oroliga där vi står bredvid våra djur.
Hur kunde detta bara ske? Varje gång jag besökt Blå Stjärnan, och det är det är ett stort antal det senaste halvåret, så har det varit fullbokat med tider. Folk och djur strömmar in hela tiden, så vad är problemet? undrar man.
Sjukhuset har varit olönsamt under se senaste sju åren, men ändå har vi sett en upprustning av lokalerna och modernisering av receptionen till ljusare och mer ändamålsenliga lokaler. Och veterinärerna har hög  kompetens, som det verkar i alla fall, så det borde kunna gå runt. Har bara träffat en person under alla mina år som varit missnöjd med en behandling av en hund. Den veterinären slutade dock snabbt och blev sjukskriven – alltså mådde hon inte så bra.
"Min" veterinär är en gammal Lidköpingsbo, son till professor Ekesbo, som forskat och verkat på SLU hela sin yrkesverksamma tid. Denna familj är hur kompentent som helst, så jag har alltid haft full tillit till dem. All denna kompentens kan de ju inte bara släppa iväg, vind för våg? Dessutom ligger djursjukvårdarlinjen vägg i vägg med sjukhuset och alla deras studenter gör sin praktik på avdelningarna.
Om djursjukhuset avvecklas, har vi inte längre någon övernattningsmöjlighet för våra inlagda och nyopererade djur. Vi får åka långt – till Göteborg eller Jönköping, där vi inte heller har den personliga kontakten med våra veterinärer.
Har djurägarna svikit djursjukhuset och gynnat de små klinikerna i stället? Och bara kommit till Skara, när det krävs större behandling och ingrepp? Frågorna är många och min förhoppning är att konkursförvaltaren skall hitta en annan ägare, som kan driva verksamheten vidare och låta personalen få jobba kvar. Jag känner redan en stor saknad och oro för framtiden. Min hund är 10 år och inte helt ok i sin mage. Och jag har ingen annan veterinär som jag litar på. Så känns det nu i alla fall.

Skall faktiskt ta en promenad på lunchen och gå ned till dem och köpa lite hundmat. Måste få se om de kanske utstrålar lite hopp för framtiden, och i så fall skall jag stötta dem.