fredag 2 maj 2014

Nu börjar klättringen

Hunden i mitt hjärta. Äntligen kan jag beträda en lydnadsplan och vara helt lugn. Tenor har inga tävlingsnerver, måste bara vara ordentligt förberedd och få rätt signaler, så gör han sitt bästa.

I helgen tävlade vi lägre klass sök i Götene. Hade anmält mig till tre tävlingar i denna klass utifall om... ja ni vet, man hoppas ju på att någon skall funka till uppflyttning. Den första starten var i Halmstad för drygt en månad sedan. Där borde det gått, vi fick in alla figuranter och Tenor hade mycket snygga markeringar och påvisningar, men domarna hade hängt upp sig på fel saker den dagen.

En sak var mitt påvisningskoppel, som jag alltid bär i en knut i midjeväskan. Tycker det är bäst för mig, jag vet var det är och kan snabbt sätta tillbaka det i knuten efter utfört uppdrag. Men det tyckte inte domarna. Tyckte att jag påverkade hunden genom att bära det på det sättet och det skulle få honom att markera.... Tillsammans med ett stopp och lite väl närgången vid en figurant gav de mig betyg 6. Jo ni läste rätt, betyg 6. Hade behövt en 7:a för uppflyttning, så mer besviken tror jag aldrig jag varit. Bestämde mig för att inte köra lydnaden utan tog min man, min hund och for hemåt igen. Därför står det "brutit" i SBK:s resultatredovisning, och det valde jag själv att göra. Jag vet att min lydnad är bra, så jag behöver inte nöta på den i onödan :)

Nästa chans var alltså i Götene. Vi var två i lägre klass, fyra i högre och sex i elit. Vi fick börja med lydnaden, vilket var perfekt för mig. Jag ville ju så gärna göra ett lydnadspass och se om det höll hela vägen. Och det gjorde det. Började med platsen, därefter budföring och sist lydnad. Tenor hade start nr 1.

Inte en fena rörde han på plats med skott. Underbart, nu tränar vi inte mer på det. Budföringen blev väldigt speciell för oss. Skytten stod en bit in i skogen med vind rakt ut på appellplanen, där vi gick vår sträcka till sändplatsen. En sökhund missar inte en människa i skogen, hunden vindade in den fint och sedan släppte han inte den. När jag kommenderar marsch, tar han några steg fram, tittar in i skogen och vet inte vad han är ombedd att göra. Jag kallar in honom igen och tar min nolla :(

Sedan gick lydnaden som på räls. 271 poäng var dagens högsta i den klassen. Och jag fick ytterligare ett bevis på att hundar inte släpper så lätt. Mellan två av momenten, drog han sig mot skogen och ville kolla om någon var där....

Ute i sökskogen visade det sig att vi var enda rullehunden av de fyra i lkl och hkl. Det tycker jag är lite förvånansvärt. Så många som nu väljer skallmarkering alltså. Jag var inte ett dugg nervös till att börja med, men när det närmade sig vår tur, kom de där konstiga funderingarna: Tänk om han inte lämnar min sida? Tänk om det är så kuperat att jag inte får ut honom alls? osv osv osv

Men hunden var ju såklart som vid träning, taggad och gick ut fint och plockade sina figuranter. Det enda han störde sig lite på var gruppen, tyckte väl att de var lite många och lade sig i vårt arbete. Två stopp fick jag i motvindssidan och det är just vad vi tränar på för tillfället. Fastän han är så ung, försöker han scanna av i motvinden och tycker väl det är onödigt att gå ut för att konstatera att det inte finns någon där. Med ett bestämt ut-kommando från mig, går han i alla fall iväg, men de två stoppen kostade oss en enhet. Rätt betyg alltså, men så har båda domarna också tävlat och tränat sök och har inga konstiga egna tolkningar. Det vet hur en sökhund arbetar.

Nu satsar vi på att starta högre klass i höst men först skall vi allt beta av den där tävlingen i Mellerud. Vi ska ta den som träning och ta till all hjälp som behövs för att få ytterligare tävlingsrutin.

Stort tack till Götene Brukshundklubb och till funktionärerna som alltid är mycket trevliga, har professionell uppläggning av sina prov och får oss tävlande på gott humör och att känna  oss lugna.

2 kommentarer:

  1. Bådar gott inför lägret. Då skall vi finputsa på detaljerna :)

    SvaraRadera