lördag 1 juni 2013

När det är som allra skönast ....

Undertecknad är känd för sin höga moral och sitt raka språk. Det har ställt till det för mig många gånger. Har fått "vänner" som väljer distans. De känner sig överkörda.

För mig är det ok. Har alltid varit mycket ståndfast när jag vet att jag har rätt. Och med rätt menar jag det som jag vet kommer att bli bäst för alla parter. Även om jag får ge avkall på något, så finns det alltid en väg fram som alla kan acceptera. Hatar när någon med bestämdhet påstår något som inte är ordentligt kontrollerat.

Nu senast var det min äldsta dotters auktorisation som skyddsdomare av första klass. Hon fick ett erbjudande att göra sitt prov i Skaraborg, men självklart blev det lite mycket för det distrikt hon tillhör och något påstods som inte var undersökt. På fredag går Louise upp i provet på Falbygdens Brukshundklubb, och det gillar mamma :) Lycka till gumman! Klarar du det, har du högre behörighet än din mor....

Gillar också att jag nu för tiden kan planera 100 procent av min tid själv. Det innebär att jag bara gör roliga saker och sådant som jag utvecklas av. För närvarande ställer jag samman Östergötlands katalog för bruksgrenarna vid Hund-SM i Mantorp i slutet av augusti. Det är ett hedervärt uppdrag och jag känner ungefär samma stämning nu som för ett år sedan, då jag svettades med Skaraborgs. Fast lite lättare går det naturligtvis, jag lärde mig mycket i fjol. Bland annat Indesign... Jo det är sant, jag hade aldrig jobbat i det programmet tidigare. Ytterligare ett exempel på min envishet. På mitt tidigare jobb redigerade vi allt i QuarkExpress. Nu kan jag två layout-program.

Tenor har blivit stor nu. Vägde honom hos veterinären i förrgår, när han fick sin årliga vaccination. 20,0 kg, vilket kan jämföras med Tulo (12,5 år) som väger 16,3. Tulo har dragits med dålig mage ett tag, så veterinären fick känna över honom, men hittade inget konstigt, så det blir dietfoder och Prokolin+ ett tag tills det ger sig. Har bestämt att vi inte kommer att genomföra några större ingrepp på honom mera. Det räcker med det han fått gå igenom med sitt perinialbråck. Det är tuffa bestlut man får ta när hundarna blir gamla. Och det blir dom fort. Ett hundliv svischar bara förbi, känns det som...

Det är som vackrast ute i naturen nu. Liljekonvaljen, syrenerna och maskrosorna blommar som bäst. Otroligt vackert. Och det är nu som jag är så oerhört tacksam och glad för det beslut vi tog för sex år sedan, nämligen att återvända till Lidköping och bygga oss ett åretruntboende vid Vänerns strand. När som helst kan jag ta hundarna och gå ner till stranden, så de får simma och leka i vattnet. Och snart har vi lagt i lilla båten också. Skall bara skrapa bort lite mossa och skura den vit och fin, sedan blir det säkert många små båtturer med barnbarnen i Kinneviken. Allra mest väntar lille Elliot, som för övrigt var med morfar i Spiken idag och lyckades lura till sig morfars glass... Dom passar verkligen ihop, de där två :)








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar