onsdag 15 augusti 2012

Tänker inte ge upp

"Ibland liksom hejdar sig tiden en stund och något alldeles oväntat sker..."

Så blev min sommar. Inte sjutton hade jag tänkt att åka på läger med en hund som fullständigt rasade ihop på nån dag bara. Det blev några dagars träning med de andra, sedan ilfart hem till Skara för att utreda Tenors plötsliga sjuka tillstånd. När jag skriver detta, vet jag lite mer än då.

Har alltid varit väldigt noga med skydda mina hundar mot fästingar. De har burit scaliburhalsband båda två sedan i februari månad och jag går igenom dom varje kväll, i samband med tandborstningen. Jo, de får sina tänder borstade varje kväll, förstår att många av er tycker det är lite underligt, men sån är jag. En gåta alltså hur någon satans fästing hunnit emellan. Med smitta dessutom, vilket bara ett fåtal bär på. Största möjliga otur.

I går kom det ytterligare några provsvar. De som vi fick direkt första dagen fanns inget att bekymra sig över. Men ett av proven igår visade viss positiv reaktion för borrelia, en av många fästingsjukdomar. Problemet med denna sjukdoms symptom är dock att hundarna inte orkar ta sig tillbaka vid ett anfall och det har Tenor gjort. Hän är pigg, leker med Tulo och hämtar saker som vi skall ha dragkamp med. Så där blev veterinären lite fundersam. Han borde inte ha tillfrisknat av sig själv. Visserligen drog han på sig en halsinfektion i söndags, som gör honom lite matt, men annars – full fart. Så blir det en ny reaktion, kommer borreliaproven att tas om.

På fredag kommer det ytterligare en hög med provsvar. Det är tufft att vara hundägare.

Annars var lägret i Ösby en fullträff. Anläggningen var superfin, fräscha ekonomibyggnader och förläggning och marker som sträckte sig hur långt som helst. Ett vargrevir i våra skogar samt en björn som vi hade hoppats på att få träffa, men tyvärr... De största farorna för oss visade sig vara de gamla gruvhålen från Sala silvergruva. Smala små vattenhål, men ack så djupa. Upp till 200 meter. Så dom undvek vi. Tur att dom var utmärkta, annars kunde man lätt missat dom.

Denna lite rostiga skylt tillsammans med en något bristfällig inhägnad var allt
som varnade för gruvhålen. Tänker på de vilda djuren som kommer i full fart...




Det är knappt en vecka kvar till årets stora hundevenemang i Axevalla och där jag har en framträdande roll under hela planeringen. Nu är det spännade att se om allt håller ända fram. Lite omkastningar och oväntade problem har kommit, men dom är nu också under kontroll. För min del blev det byte av trubadur. Jörgen Boström, som skulle spelat, har skadat en hand, så där plockade vi in Andreas Leijon (som även finns med på banketten) tillsammans med gode vännen Kent Palm. Tillsammans bildar de två Kock-Rock i Skara och dom två  är det verkligen ingen som har koll på.... Spännande, och ni som skall gå på kamratfesten, får gärna berätta för mig i eferhand hur ni tyckte de skötte sig...

Katalogen som skulle tryckas i 48 sidor expanderade så till den milda grad att vi nu kommer trycka 68 sidor på måndag. Självklart kul, eftersom det var just annonser som tryckte på. Problemet där var att tryckeriet som skulle trycka gick i konkurs. Mitt i semestern. Så där blev min uppgift att hitta ett nytt tryckeri – direkt efter semestern... Lite svettigt en stund måste jag påstå. Men på måndag trycker vi som sagt i Vänersborg.

Nu hoppas vi bara på ett strålande väder nästa helg, så att alla verkligen kan visa sina bästa sidor. Och jag får massor av roliga händelser att skriva om......


1 kommentar:

  1. Med kärlek från dig och vi träningskamrater kommer Tenor att klara sig fint!

    SvaraRadera